南京大学马克思主义社会理论研究中心
教育部人文社会科学重点研究基地

索德格朗的诗歌(附原文)


索德格朗的诗歌(附原文)

译者  落阡

Jag såg ett träd... 


Jag såg ett träd som var större än alla andra 
och hängde fullt av oåtkomliga kottar; 
jag såg en stor kyrka med öppna dörrar 
och alla som kommo ut voro bleka och starka 
och färdiga att dö; 
jag såg en kvinna som leende och sminkad 
kastade tärning om sin lycka 
och såg att hon förlorade. 
En krets var dragen kring dessa ting 
den ingen överträder. 


我看到一棵树…… 


我看到一棵树高于其他树, 
挂满不可企及的松果。 
我看到一座大教堂敞开着门, 
所有出来的人都苍白而坚定, 
准备好死去。 
我看到一个女人微笑着涂脂抹粉, 
为她的运气投掷骰子 
还看到她输了。 

一个圆画在这些东西周围, 
没有人逾越它。 

Dagen svalnar... 





Dagen svalnar mot kvällen... 
Drick värmen ur min hand, 
min hand har samma blod som våren. 
Tag min hand, tag min vita arm, 
tag mina smala axlars längtan... 
Det vore underligt att känna, 
en enda natt, en natt som denna, 
ditt tunga huvud mot mitt bröst. 


II 


Du kastade din kärleks röda ros 
i mitt vita sköte - 
jag håller fast i mina heta händer 
din kärleks röda ros som vissnar snart... 
O du härskare med kalla ögon, 
jag tar emot den krona du räcker mig, 
som böjer ned mitt huvud mot mitt hjärta... 


III 


Jag såg min herre för första gången i dag, 
darrande kände jag genast igen honom. 
Nu känner jag ren hans tunga hand på min lätta arm... 
Var är mitt klingande jungfruskratt, 
min kvinnofrihet med högburet huvud? 
Nu känner jag ren hans fasta grepp om min skälvande kropp, 
nu hör jag verklighetens hårda klang 
mot mina sköra sköra drömmar. 


IV 


Du sökte en blomma 
och fann en frukt. 
Du sökte en källa 
och fann ett hav. 
Du sökte en kvinna 
och fann en själ - 
du är besviken. 

白昼冷却…… 





临近黄昏时白昼冷却下来…… 
吸取我手的温暖吧, 
我的手与春天有着同样的血液。 
接受我的手,接受我苍白的臂, 
接受我柔弱肩头的渴望…… 
这感觉有点陌生, 
一个唯一的夜,一个这样的夜, 
你沉重的头靠在我胸前。 




你把你爱情的红玫瑰, 
置于我清白的子宫—— 
我把你瞬息凋零的玫瑰, 
紧握在我灼热的手中。 
哦目光冷酷的统治者, 
我接受你赐予我的花冠, 
它使我俯首贴近我的心…… 





今天我初次看到了我的主人, 
战栗着,我马上认出了他。 
此刻我已感到他沉重的手在我轻柔的臂上…… 
我那银铃般少女的笑声, 
我那头颅高昂的女人的自由在哪里? 
此刻我听到现实那刺耳的声调, 
冲击我脆弱的梦,脆弱的梦。 





你寻求一枝花朵 
却找到一棵果实。 
你寻求一注泉水 
却找到一片汪洋。 
你寻找一位女人 
却找到一个灵魂—— 
你失望了。 

Det gamla huset 


Hur nya ögon se på gamla tider 
likt främlingar som intet hjärta ha... 
Jag längtar bort till mina gamla gravar, 
min sorgsna storhet gråter bittra tårar 
dem ingen ser. 
Jag lever kvar i gamla dagars ljuvhet 
bland främlingar som bygga nya städer 
på blåa kullar upp till himlens rand, 
jag talar sakta med de fågna träden 
och tröstar dem ibland. 
Hur långsamt tiden tingens väsen tär, 
och ljudlöst trampar ödets hårda häl. 
Jag måste vänta på den milda döden 
som bringar frihet åt min själ! 

老房子 


多么清新的眼睛面向古老的光阴 
如同那些漫不经心的陌生人……
我为我的旧坟而憔悴,
我那阴郁的伟大在哭诉
以无人见到的辛酸之泪。
我继续生活在旧日的甜蜜里
在建造新居的陌生人之中
在直到天边的蓝色群山上,
我和那些被俘的树木柔声低语
有时安慰它们。
多么缓慢的时间消磨事物的核心
并无声地踩着命运沉重的脚跟。
我必须在这里等待那
给我的灵魂带来自由的死亡。 

Nocturne 


Silverskira månskenskväll, 
nattens blåa bölja, 
glittervågor utan tal 
på varandra följa. 
Skuggor falla över vägen, 
strandens buskar gråta sakta, 
svarta jättar strandens silver vakta. 
Tystnad djup i sommarens mitt, 
sömn och dröm, - 
månen glider över havet 
vit och öm. 

夜曲 


月照的夜晚,清亮的白银
夜晚蓝色的波涛,
无数闪耀的浪峰,
此起彼伏。
阴影沿途降临,
岸上的灌木丛悄声细语,
黑色巨人在他们的要塞守护白银。
夏天深处的的沉寂,
睡眠与梦——
月亮滑过大海
皎洁而温柔。 


En önskan 

Av hela vår soliga värld 
önskar jag blott en trädgårdssoffa 
där en katt solar sig... 
Där skulle jag sitta 
med ett brev i barmen, 
ett enda litet brev. 
Så ser min dröm ut 

愿望 

在我们整个阳光灿烂的世界里, 
我只要花园中的长椅 
和那里一只晒太阳的猫…… 
我将坐在那里 
怀中有一封信, 
一封唯一的短信。 
于是我看到梦显现。 

Höstens dagar 

Höstens dagar äro genomskinliga 
och målade på skogens gyllne grund... 
Höstens dagar le åt hela världen. 
Det är så skönt att somna utan önskan, 
mätt på blommorna och trött på grönskan, 
med vinets röda krans vid huvudgärden... 
Höstens dag har ingen längtan mer, 
dess fingrar äro obevekligt kalla, 
i sina drömmar överallt den ser, 
hur vita flingor oupphörligt falla... 

秋天的日子 

秋天的日子是半透明的
涂在林中金色的土地上……
秋天的日子对全世界微笑。
没有杂念的睡眠多么美好,
使花朵和草地渐渐厌倦,
床头挂着红色的葡萄花冠……
秋天的日子不再有任何渴望,
它的手指如此冷酷无情,
处处隐约闪现在自己的梦中
白雪花纷纷飘落。 

Du som aldrig gått ut ur ditt trädgårdsland... 

Du som aldrig gått ut ur ditt trädgårdsland, 
har du nånsin i längtan vid gallret stått 
och sett hur på drömmande stigar 
kvällen förtonat i blått? 
Var det icke en försmak av ogråtna tårar 
som liksom en eld på din tunga brann, 
när över vägar du aldrig gått 
en blodröd sol försvann? 

从未走出你花园的你…… 

你从未走出你花园的你, 
有没有站在花窗后 
带着渴望观看入梦的小径上 
黄昏怎样变蓝? 

难道那不是未泣之泪的预兆, 
如火焰在你的舌上燃烧, 
当你从未走过的路上 
一轮血红的夕阳沉落? 

Jag 

Jag är främmande i detta land, 
som ligger djupt under det tryckande havet, 
solen blickar in med ringlande strålar 
och luften flyter mellan mina händer. 
Man sade mig att jag är född i fångenskap - 
här är intet ansikte som vore mig bekant. 
Var jag en sten, den man kastat hit på bottnen? 
Var jag en frukt, som var för tung för sin gren? 
Här ligger jag på lur vid det susande trädets fot, 
hur skall jag komma upp för de hala stammarna? 
Däruppe mötas de raglande kronorna, 
där vill jag sitta och speja ut 
efter röken ur mitt hemlands skorstenar... 

我 

我是个陌生人,在这片 
位于重压的深海之下的国土, 
太阳用蜷曲的光线探望, 
而空气在我的双手间浮动。 
他们说我曾生于狱中—— 
这里没有我所熟悉的面孔。 
难道我是被人扔进海底的石头? 
难道我是枝头上过重的果子? 
在这里我潜伏于喃喃低语的树下, 
我将怎么爬上这光滑的树干? 
摇摆的树冠在上面相遇 
我想坐在那里眺望 
我故乡烟囱中的烟…… 

En strimma hav 

Det är en strimma hav, som glimmar grå 
vid himlens rand, 
den har en mörkblå vägg, 
som liknar land, 
det är där min längtan vilar 
innan den flyger hem. 

丝带般的海洋 

在天际边, 
是隐隐发灰的丝带般的海洋。 
它有一堵深蓝色的墙, 
看起来如同陆地, 
我的渴望歇息在那里 
在飞回家前。